SJ och
Banverket borde efter en sådan här incident boka helsidesannonser i varje större dagstidning. Inte för att annonsera om sina fantastiska tjänster. ”Too late” skulle jag säga. Nej de ska ärligt och grundligt förklara vad som orsakade problemet och hur man arbetar för att motverka att det inte ska hända igen. Att avsluta med en ursäkt till alla försenade resenärer är aldrig fel.
Varför ska SJ nu göra detta? Den specifika incidenten senast berodde på ett signalfel. Vad är då ett signalfel undrar jag, man hör det ganska ofta som en orsak till förseningar i tågtrafiken. En telefonsignal? En morsesignal? Nej, det är nog en annan typ. En signal som signalerar när tågen får köra och inte får köra är min lekmannaförklaring. Är signalen trasig vet tågföraren inte när han/hon får köra.
Jag blir framförallt frustrerad och arg för att jag inte i detalj förstår problemet. Min definition på signalfel är säkert helt fel men den påverkar min acceptans att sådana får inträffa. Jag menar – hur svårt kan det vara att få en signal att fungera? Min signal på telefonen fungerar nästan jämt, och ändå drabbar detta tågen titt som tätt.
Vad jag efterfrågar är spridning av ökad kunskap bland alla resenärer. Det man inte förstår är oftast enklare att förakta än att älska. Kunskap skapar acceptans och förståelse.
Har man vetskap om hur någonting fungerar kan man strategiskt planera för handlingsalternativ och kalkylera risker om vad det innebär och skaka fram nödvändiga resurser/marginaler, i detta fall kanske åka dagen före eller rentav ställa in resan.
Då jobbar man också proaktivt.
Precis så fungerar det med utbildning. För att knyta an till OPICs och tusentals andra företags viktigaste marknad – offentlig upphandling: Tilldelningsbeslut, anbud, skallkrav är begrepp som ofta hamnar i samma ”fack” som signalfel. Som företagare har man hört det en massa gånger, men vad är det, egentligen?
Du utesluts som anbudsgivare på grund av ett missat skallkrav eller på fel kompetens och blir vansinnig på myndigheten för att du tycker att ditt företage visst uppfyller kraven.
Eller varför tar det så fasansfullt lång tid innan tilldelningsbeslutet kommer? Vi har ju den bästa produkten, fattar inte den upphandlande myndigheten sitt eget bästa?
Vad det handlar om i många fall är att man inte förstår varandra. Därför är det av så stor vikt att företag som strategiskt vill jobba mot offentlig sektor skaffar sig kunskap – och även vise versa, att myndigheter skaffar sig kunskap om leverantörerna och upphandlingsprocessen.
Utmaningen är att det inte alltid är så lätt att mäta nyttan med utbildning och ”return-of-investment” ROI. Men ett är säkert, utbildning ger konkurrensfördelar. Den som vet mest om sina offentliga kunder och har kunskap om offentlig upphandling är oftast den som vinner.
”Nej, det är den som har lägst pris som oftast vinner” säger nog många nu. De facto är just prisstrategi en del i denna kunskap i hur man hanterar till exempel prisdumpningar till följd av förfrågningsunderlag, som enbart fokuserar på lägsta pris.
Affärsmannaskap, riskanalyser, projektledning och key account management är också, förutom lagen om offentlig upphandling, viktiga delar i denna kunskap.
Det är OPICs roll som kunskapsföretag att sprida kännedom om offentlig upphandling och göra den tillgänglig för alla kunder som behöver, allt ifrån vanliga medarbetare till ledningsnivå.
Kunskap föder framgång! Även för SJ, Banverket, Östgötatrafiken och alla andra som får det att rulla på rälsen.
OPIC – vi vet. FREDRIK BLOMQVISTUtbildningschef
Foto: Jeppe Gustafsson